En koffeinists bekännelser

OCh för tillfället verkar veckoinläggen komma bort lite i livet. Lite beror det på att vi nu byter vecka på en söndag, och nu i söndags befann vi oss i en bil större delen av dagen och dessutom är det svårt att få till ett blogginlägg via mobilen med hela min familj runt omkring mig. Eftersom den enda som vet om bloggen är maken har jag inte lust att gå undan för att blogga och få frågan av syskon eller föräldrar vad jag gör. Men. Vi är iaf inne i vecka 22 nu. Fortfarande känns det helt overkligt och ibland kommer jag på mig själv med att inse att vi faktiskt ska ha barn om fyra månader. Endast fyra månader, och Trollets rum är fortfarande kartongförvaring och allt hen äger är två bodys, en pyjamas och en mössa. Känns ju inte så himla bra om jag ska vara ärlig, men eftersom jag inte kan ta hand om kartongerna och maken inte verkar vilja trots att jag tjatar (två gånger är att fråga, sedan är det tjat) om det så verkar det inte som att vi direkt kommer ha en beboelig lägenhet innan Trollet kommer till världen. Eller så blir det som vanligt, han skjuter upp allt till sista minuten och sedan blir det bara ett halvdant hafsjobb utav det. Och ja, vi är ganska mycket osams just nu för jag har dåligt tålamod med hans oförmåga att få något gjort och min oförmåga att kunna göra något. Att vara den drivande parten i ett förhållande fungerar tydligen bara när man kan göra sakerna själv, ska man få den andre personen att göra jobbet är det tydligen omöjligt. Och jag gråter av frustration över att bo i ett kaos. Så glädjen att bo här finns inte just nu.

 

Idag har jag bestämt med en vän att ta bussen till grannorten för att hälsa på henne och umgås. Jag har ju trots allt jullov denna veckan och därmed borde jag kunna göra något trevligt och inte bara sitta här hemma och gräma mig över flyttkaosets bestående. Så jag ska åka dit och leka med vännen ett par timmar, utan att promenera alltför mycket hoppas vi eftersom mina fogar inte är så förtjusta i bilåkande just nu och helgen innebar drygt 60 mil i bil. Släktträff hos pappan. Eller ja, farbröderna med fruar också vi. Våra kusiner var inte med vilket de aldrig är när vi är uppe hos pappa. Är det nere i Skånelandet eller i Blekinge så brukar de vara med, men inte vi eftersom vi har en hel dags resa ner och sällan kan vara lediga till det.

 

Annars? Jodå, vi mår rätt bra. Trollet har hittat boxblåsan och verkar för övrigt växa och må bra. Hen är mest aktiv när jag sätter mig ner efter att ha varit igång ett tag och när jag lägger mig på kvällen. Nu när jag skriver det här får jag små puffar i magen som får mig att må lite gott. Än så länge är de så mjuka och nätta att det bara är mysigt, även om jag inser att styrkan kommer ändras allteftersom Trollet växer. Namnväljandet går sådär, mycket för att maken (även där) är lite oengagerad och det känns så himla tråkigt att göra allting själv. Jag har lite svårt att hantera att han är så totalt ointresserad och oengagerad i det här, med tanke på hur mycket vi har velat och önskat oss detta. Jag erkänner, jag är besviken på honom och hans sätt att hantera det hela. Samtidigt så inser jag att det säkert ligger mer under ytan än vad han visar, även om det inte känns så nu. Med tanke på att han nästan bröt ihop på jobbet när jag hade blödningen och vi trodde att det var kört så är han säkert mer engagerad än han visar. Hans arbetsplats är mansdominerad med många med utländsk härkomst och väldigt macho attityd, Att gråta eller visa sig känslig där är inte accepterat, och att maken då ändå måste gå undan för att gråta en skvätt visar ju på hur mycket han ändå längtar efter vår lilla trollunge. Om han ändå kunde visa det genom att vilja förbereda för hens ankomst också så skulle det kännas bra mycket bättre för mig.

 

Långt, svamligt och inget sammanhang. Där har vi mina blogginlägg i en liten ask. Om du orkat läsa hela vägen hit är du kanske övertygad om att jag är en väldigt bitter och gnällig människa. Men jag försöker vara positiv, det är bara här jag riktigt vågar släppa fram det jobbiga och negativa och därför kanske det lätt blir det som överväger här. Så jag ber om ursäkt för min negativitet och ska försöka bättra mig.