En koffeinists bekännelser

Jag har ju missat det där med veckoinlägg de senaste veckorna. Det är lite olika anledningar. Dels har vi varit upptagna, första veckan hade vi besök av min far+särbo eftersom jag skulle fylla år, och förra veckan var vi iväg på lyxkryssning som vi vunnit via lokaltidningen. Dessutom så försöker jag nog undermedvetet glömma bort vilken vecka vi är i, för varje vecka för oss ju närmare förlossning, och den är jag ju som bekant inte särskilt förtjust i. Visserligen har jag accepterat att vi ska dit, men det innebär inte ännu att jag längtar eller ser fram emot det. Just nu känner jag mest för att försöka fokusera på skolarbetet och sedan komma hem med bebisen. Det som ska hända däremellan tycker jag vi kan ignorera ett tag till.

 

Magen växer och blir större och alla rörelser blir mer och mer tydliga. Spännande, men samtidigt lite småläskigt. När man ska sova på kvällen blir det lite konstigt att hela magen liksom flyttar på sig av sig självt.

 

Sömnen för mig har varit sorgligt efter. Varje morgon väcks jag och måste gå upp på toaletten, och sedan brukar det vara stört omöjligt att somna om, men både igår och odag har jag faktiskt lyckats och idag fick jag sovmorgon till klockan åtta. Det var både skönt och välbehövligt, varken tankeverksamheten eller humöret blir ju det bästa när man är så trött att allt man kan göra är att försöka hålla sig vaken.

 

Ryggen börjar signalera lite lätt att den har mer att bära på än vanligt. Visserligen är den ju van vid en del framvikt eftersom jag är välutrustad med bröst, men nu är brösten större än någonsin och magen börjar ju väga några kilon den med. Mer än tidigare så känner jag att när jag väl kommit ner på normalvikt igen så ska jag försöka få igenom en bröstförminskning, för de här gigantiska boobsen är inte särskilt trevliga att bära på. Jag börjar bli orolig att det inte görs så storkupade bh, för om jag haft problem tidigare med att hitta någon, hur ska det nu bli? Det är inte lätt att lida av den mystiska sjukdomen boobus gigantus. Är inte så mycket BH som ett par fallskärmar jag behöver numera.

 

Fötterna och benen börjar också signalera en ökad trötthet. Som tur är gav maken mig en riktig fotbehandling med massage i födelsedagspresent. Jag har bokat in den til imorogn och det ska bli riktigt skönt. Sedan får väl bara maken försöka underhålla det och massera mig när jag ber om det. Eller inte. Jag tror nästan att han anstränger sig för att göra det så illa som möjligt för att slippa, för även om jag talar om vad och hur han ska göra och han börjar få in snitsen, så nästa gång får man börja om från början igen. Så antingen vill han inte eller så har han någon typ av störning som gör att allting han lär sig försvinner lika fort igen. Konstigt att han kan lära sig nya arbetsuppgifter på jobbet då bara... Det gör att jag tänker att det är en medveten strategi för att slippa bli tillfrågad. Fungerar inte om vi säger så, även om jag frågar mer sällan nuförtiden än i början av vårt förhållande.

 

Som ni hör så rullar allting på och inget särskilt händer. Trollet och jag växer och blir större och slutet på graviditeten och början på livet med vårt lilla troll närmar sig med stormsteg. Jag längtar efter den dagen när vi kommer hem med Trollet och får börja lära känna varandra på riktigt. "Keep the eye on the prize" så att säga.