En koffeinists bekännelser

Får ingen riktig ordning på det där med hur man räknar veckor, tycker det är lite olika överallt, men den infon jag går på just nu är nog familjeliv.se och de säger ovanstående. Det känns jättekonstigt faktiskt, att jag får räkna veckor (även om jag fortfarande inte är övertygad om att det kommer gå vägen) att jag får hoppas och längta liiite.

 

Imorgon är det dags för inskrivning hos barnmorskan, och det känns jättekonstigt. För det första känns det lite som att när jag kommer dit ska det hoppa fram någon bakom en buske och ropa "Lurad!". Jag tror fortfarande inte riktigt på att det verkligen är sant.

 

Dessutom är jag ju så himla orolig hela tiden. Dessa flytningar/småblödningar tar livet av mig. Så ort jag gör något upplever jag att de ökar lite igen, och sen minskar det. Jag har mer ont i magen och lite i ryggen, men det kan bero på att jag suttit/legat konstigt. Om jag skulle gissa helt vilt på mitt mående skulle jag aldrig gissa på att jag vore gravid, snarar att jag hade fått livmoderinflammation igen. Jag fick det när jag testade spiral för ett par år sedan, och det är lite samma känsla. Molvärk i magen som då och då hugger till, småblödningar som tilltar så fort man gör något, mördande trötthet och konstant småillamående.

 

Måste ställa alla min frågor till barnmorskan imorgon, för när jag googlar blir jag bara mer nervös och inbillar mig allt ifrån början till nytt missfall till utomkvedshavandeskap eller helt enkelt inbillningsgravid. Imorgon hoppas jag på en lugn barnmorska som även kan göra mig lugn och svara på alla våra frågor.