En koffeinists bekännelser

Idag har jag haft en fullt normal måndag. Vaknar med illamående, äter ett par kex, går upp, väntar tio minuter, kräks, äter frukost, går till skolan.

I skolan har jag dubbellektion med en 15 minuter rast i mitten. När rasten väl var var jag otroligt tacksam, för hade det gått fem minuter till innan jag åt min banan hade det inte blivit roligt. Sen hem, äta lunch och plugga lite, äta ett par kex och sen gå tillbaks till skolan igen för en ny dubbellektion och en efterlängtad rast, den här gången inkluderandes ett päron, hemgång och middag. Nu, för en liten stund har illamåendet lugnat ner sig, men frågan är för hur länge. Ge mig tio minuter och sen är det väl tillbaks igen.

 

Idag har jag dessutom börjat fundera på om det verkligen kan vara så att magen har svullnat lite. Redan? Är det inte lite väl tidigt för det? Men det känns som att jeansen trycker lite. Visserligen tänker jag att det kanske kan bero på att jag är öm och lite småsvullen av gaser. För inte ska väl byxorna börja trycka redan i vecka 7?

 

Och jag kämpar med det där med att förstå hur man räknar veckor. Om jag har förstått det så byter vi vecka på torsdagar, men jag är inte helt säker. I så fall skulle vi vara i vecka 6+4 idag. Eller? Knepigt detta, jag vet aldrig riktigt hur det ska räknas, vi har ju inte lyckats komma så långt tidigare utan idag är den längsta graviditeten jag och maken har haft. Jag hade ju iofs en som gick till v.12 för väldigt länge sedan, men den är inte ett dugg jämförbar med den här.

 

Nej, dags att fixa lite kväll och umgås med maken innan sängdags.