Negativa jag...
Glöm bort alla positiva tankar från gårdagen, idag är jag mer negativ än någonsin. Postafenet hjälper knappt ett dugg, och desperat som jag nu börjar bli ringde jag till barnmorskan för att be om råd. Rådet blev att ringa till läkaren för recept på annan medicin. På läkarmottagningen kan jag inte ens få en telefontid för att be om hjälp, vilket innebär att jag ska vara så här ilamående tills på måndag, då jag måste skolka från skolan för att ringa till mottagningen och förhoppningsvis få en telefontid för att eventuellt få lov att träffa en läkare som kanske kan tänka sig att skriva ut medicin till mig. Om de inte är så att de bestämmer sig för att det bara är ångest. Ni vet, en gång psykpatient, alltid psykpatient. Man kommer aldrig ur det facket och kan aldrig någonsin vara fysiskt sjuk om man en gång varit psykiskt sjuk.
Så just nu gråter och kräks jag istället för sitter på biblioteket och pluggar. Känns ju väldigt lovande inför betygen den här terminen, kanske inte ens kan lyckas skrapa ihop ett ynka E, och ännu mindre de C som jag siktar på. Att jag i samhällskunskapen fick ett B på första arbetet kommer inte ha ngn betydelse om jag inte kan göra resten av uppgifterna.
Måste nog försöka fixa till vraket lite och ta mig iväg till biblioteket iaf. Har jag tur så behöver jag inte kräkas på vägen, och på biblioteket måste det väl finnas toaletter man kan kräkas i....
Todeloo!
Kommentarer
Trackback
