En koffeinists bekännelser

Idag går vi in i vecka nio, och det gör vi med ett rejält skrämskott. Blödningar och ont. Så nu har vi varit och fått se trollet. Hen är inte stor men har ett tickande hjärta. Mamman började såklart gråta när läkaren sa att hon såg något som levde. Dessutom såg läkaren vart blödningen kom ifrån, och gissade på att det kanske kunde varit ett syskon till trollet som inte kunde vara med längre. 

 

Nu borde vi ju kanske känna oss ledsna över att vi hade (kanske) två troll, men glädjen över att definitivt ha kvar ett överskuggar allt annat. Hade vi varit inställda på fler så kanske man hade sörjt det, men eftersom vi inte vetat om något annat så är vi bara glada och lättade. Så lättade att vi på väg från stora staden stannade till på ikea och kollade lite och tog en fika.

 

Nu dags för en försenad lunch, och sen slöa lite. Tröttheten är total just nu.