En koffeinists bekännelser

Har de senaste dagarna känt mig något bättre, inte lika trött och verkligen inte lika illamående, så igår sa jag det högt till en väninna. Att jag tycker att jag mår bättre nu, sen den senaste (sista?) blödningen då vi fick veta att det troligtvis varit två. Så hur tror ni jag mår idag? Jätteilla ska jag be att få berätta. Trots min antikräkmedicin så mår jag skit och överväger att placera en hink bredvid mig. Känns inget vidare, jag som hoppades på att det var på väg att vända nu. Jag tänkte lite tyst för mig själv att jag kanske har mått så fruktansvärt dåligt eftersom det var två, och nu när det bara är en kvar så kommer jag må bättre. Nu är klockan snart tre på eftermiddagen och illamåendet har inte släppt ännu, trots att jag har försökt alla knep jag brukar kunna ta till. Visserligen kanske jag skulle haft mina aningar när jag igår em var tvungen att springa ut från provsalen för att kräkas, men jag tänkte att det var ett undantag.

 

Förhoppningsvis får jag läget under kontroll snart igen, men man vet ju inte när det gäller sånt härnt. Nu ska jag iaf försöka vila och ta det lugnt för att orka gå på yoga ikväll.