En koffeinists bekännelser

Idag har jag äntligen fått en läkartid, och med det en annan medicin att prova, Lergigan comp. Lite spännande, eftersom lergigan (utan comp) för mig är en ångestdämpande som jag periodvis under min sjukdom var halvt beroende av för att kunna fungera. Men innan jag dömmer ut den som ett antiångestknark ska jag testa, hoppas att den fungerar och sen utvärdera. Dessutom fick jag en vitamintablett på recept eftersom kraftigt gravidillamående ibland kan bero på vitaminbrist. Ja, om jag inte hade det innan jag började kräkas så lär jag väl ha det nu. Men jag försöker bita ihop och tänka att det ska bli bättre efter v.12. Bara fyra veckor kvar av detta konstanta illamående och kräkningar, det har jag bestämt.

 

Problemet med illamåendet är bara att jag hela tiden hamnar längre och längre bak i skolan vilket gör att jag känner mig mer och mer stressad. Även om jag försöker ta det lugnt, andas och tänka att jag tar ikapp det snart, så är det inte det allra lättaste när hjärnan står ständigt på off, någon har slarvat bort on-knappen och man dessutom tillbringar större delen av dagen tillbedjandes den stora porslinsguden. Idag har jag berättat för min mattelärare.hur läget ligger till, och han blev jätteglad och gratulerade mig. Kanske att han dessutom kan ha lite större förståelse för att jag inte riktigt har hängt med den här terminen, och att jag kan vara lite frånvarande då och då.

 

Nu dags att fixa lite middag. Potatismos. Det känns som något som kan stanna kvar i min mage.

Ha det gott!