En koffeinists bekännelser

Igår var vi iväg och skulle köpa byxor till. Mammajeans närmare bestämt. Eftersom jag det senaste känt att min favoritstund på dagen varit den när man kommer hem och knäpper upp byxorna så insåg jag att det nog inte dröjer alltför länge innan jag vägrar gå utomhus utan nya byxor med plats för Trollets lägenhet. Så igår bar det av till ett köpcentrum utanför Stora Staden. Vi hittade där en (1) affär som sålde mammabyxor. Ville man inte ha illgröna manchesterbyxor var man då tvungen att max ha storlek 38, men allra helst 36. Känns ju logiskt. Gravida kvinnor har ju oftas storelk 34-38 antar jag och väldigt sällan 40 och uppåt. Eller så har de bara dåligt sortiment, beror lite på hur man tänker där. Så med lite tårar i ögonen (dumma hormoner) begav vi oss in till centrum istället och där hittade vi ett par byxor till mig. Jag hoppas nu att jag kommer fortsätta ha storlek 42 under resten av graviditeten, för större storlke finns visst inte på mammakläder. Iaf inte i den här delen av landet. Så antingen är jag en ovanligt fet blivande mamma eller så har något gått väldigt fel i inköparnas tankemönster. Jag har min gissning, men vad tror du?

 

Idag har jag dessutom gett mig på den mest självplågande uppgift som finns. Jag har skrivit högskoleprovet. Fatta graden av masochism i mig när jag betalar pengar för att plåga mig igenom en hel dag och se till att jag känner mig riktigt korkad. Jag hoppas verkligen att jag inte har ett superdåligt resultat, för jag känner mig inte särskilt sugen på att göra om det. Nu ska jag snart kolla om jag har några rätt överhuvudtaget och sen ska jag slappa och äta choklad och försöka njuta av livet.