En koffeinists bekännelser

Käre värld vad veckorna går fort, tycker vi nyss var i vecka 12 och nu är vi redan i vecka 17. Måendet är väl under kontroll. Om jag bara sover och äter ordentligt så är det rätt hyfsat även om förmiddagarna fortfarande innehåller en stor del illamående. Det som är lite dumt är att ryggen har börjat bråka och tyvärr skrämmer mig flera av mina vänner med att påpeka att ont i ländryggen mycket väl kan bero på foglossning, något som jag faktiskt inte riktigt kan ha redan nu, inte med tanke på att jag ska klara av vårterminen med studier både på komvux och vissa lektioner i ungdomsgymnasiets lokaler som ligger långt ifrån mina normala vägar. Förhoppningsvis så kan maken visa mig en himla bra väg att gå dit utan att jag ska gå vilse på vägen, men jag känner att det nog inte finns några garantier.

 

Magen växer. Igår när jag tappade något och hastigt böjde mig framåt för att plocka upp det så gjorde det skitont. Jag tror att det var Trollets sätt att säga "Men mamma, gör inte så då får jag inte plats!". Det med all rätta, hen ska ju inte behöva lida för att jag glömmer bort att jag har påbörjat resan mot tjockis. Så nu har jag försökt tänka på att ge hen plats och inte trycka ihop magen för mycket. Får väl se hur länge det koms ihåg med tanke på att jag har fått världens sämsta minne. Jag har länge påstått mig ha lokalsinne som en guldfisk, men nu är det minsann inte bara lokalsinnet som ligger på den nivån.

 

Dessutom är det konstigt, ju fler stressiga svåra skoluppgifter jag har, desto bättre är jag på att blogga. Så nu ska jag sluta blogga och börja plugga istället.