En koffeinists bekännelser

Redan vecka 15. Det går helt otroligt fort. Visserligen har dagen varit väldigt långsam och jag har spenderat en stor del konfererandes med olika vårdenheter.

 

Igår kväll fick jag någon sorts konstigt hugg i magen. Jag la mig i sängen och så småningom släppte det, för att återkomma när jag var uppe på toaletten vid tolvsnåret. Sedan har det fortsatt. Lugnare perioder blandat med stunder då jag mest ligger och kvider och kallsvettas av smärtan. Så tillslut tog jag och ringde 1177 för att fråga vad de trodde, och de tyckte att jag skulle ringa till barnmorskan. Så det gjorde jag. Hon i sin tur tyckte att jag skulle ringa till vårdcentralen och be att få lämna urinprov. Så då gjorde jag det. Men när stickan inte visade något så blev väl läkaren fundersam eftersom jag hade såpass ont, och för att utesluta att det skulle vara något fel på Trollet fick jag en remiss till gynmottagningen med order om att ta mig dit så snart som möjligt. Jag ringde maken som fick gå tidigare från jobbet och skynda sig så vi kom iväg, och en timme efter första läkarbesöket checkade vi in till nästa.

 

Han frågade lite, kände lite, tog fram ultraljudspinnen, kom inte åt och bytte till ovan-på-magen-ultraljudet och visade oss ett levande litet troll i rätt storlek för antalet veckor vi påstår att hen är.

 

Så nu har vi återigen sett Trollet och denna gången vinkade hen lite till pappa också. Jag såg inte eftersom vinkeln för mig var så mycket sämre, men mannen såg hjärta, bröstkorg och en vink.

 

Om mindre än en månad ska vi på rutinultraljud, och då hoppas jag att även jag ska få se ordentligt. Plus att vi får med oss en liten bild hem.

 

Annars? Jodå, täppt i näsan, morgonillamående vissa dagar, ömma bröst och lite större mage. Så nog känner jag mig gravid alltid. Och imorse fick jag i mig en hel kopp te till frukosten. Fortsätter det i den här takten så kanske jag snart vågar ge mig på kaffe igen. Som jag längtar....