En koffeinists bekännelser

Har ju (mest på skämt) sagt att idag skulle jag börja må bättre för nu är vi förbi vecka tolv. Döm om min förvåning när jag inte vaknade av att jag var tvungen att kräkas och hittills bara har kräkts två gånger idag. Plus, dessutom, nu är jag JÄTTEhungrig helt plötsligt. Jag, som knappt varit hungrig, utan bara illamående i flera veckor nu. Bestämde mig iofs ändå för att värma min paj i ugnen och inte i micron, även om det tar massa längre tid. Men det stod att den blir godast om den görs i ugnen, och vem vill inte ha god mat liksom. Känner iofs att det vore väldigt gott med en vanlig enkel grönsallad med salladskrydda till men eftersom vi hamnade hs vänner senare än planerat igår och affären hann stänga så får jag klara mig utan.

 

Men alltså, för första gången på länge är jag sugen på mat. Riktig mat, inte bara potatismos. Förstå hur lycklig jag är över detta. Vänder det nu så kanske jag kan ta graviditeten en stund till, men häromdagen var jag fullt beredd att lämna över den till maken. Tur jag inte gjorde det, då hade jag ju gått miste om alla ursäkter för att äta så mycket chokladglass jag vill.

 

Annars inte mycket nytt. Ligger efter med skolarbetet, ska plugga massa matte idag pga prov på tisdag och borde läsa på lite om politiska system pga prov på måndag. Men eftersom jag ju som bekant har hela helgen på mig så blir det matte idag. Ikväll ska maken hjälpa en jobbarkompis flytta och på lördag jobbarkomisens fru. De gifte sig tidigare, och nu ska de flytta till gemensamt boende. Spännande liv de verkar ha. Men med tanke på att det innebär flytthjälp till oss så uppmuntrar jag detta. Jag vägrar bära massa grejjor om en månad när vi ska flytta, så därför får maken bära andras grejjor nu. Rättvist tycker jag.

 

Nu ska jag gå och stirra på min paj tills den blir färdig och sen ska jag äta. Ha det gott!