En koffeinists bekännelser

Eftersom vi blev flyttade 3 dagar vid ultraljudet så byter vi numera vecka på söndagar. Vecka 19, går så himla fort så jag knappt vet vart veckorna tar vägen. Nu kan ju iofs den allmänna "snart slut på terminen"-stressen ha viss del i det hela. Speciellt den här veckan har det varit full panik för att försöka få allting klart så att lärarna ska hinna rätta och sätta betyg innan terminens slut.

Annars har här inte hänt så himla mycket mer än att jag kan konstatera vilken skillnad det är med och utan fogbälte. Utan kan man inte gå många meter, med är man nästan lika rörlig som vanligt. Inte helt, går jag för mycket känner jag allt fortfarande av det, men jag kunde ändå köpa lite julklappar och gå till stan och äta lunch med min mattekompis i fredags. Häromdagen när jag försökte gå hem från skolan fick jag stanna före stan och ringa maken för att bli hämtad då jag inte kunde gå ett steg till för att det gjorde så ont. Så skillnaden är enorm.

 

Nu ska jag strax iväg på min yoga. Eftersom jag har så himla dåligt minne just nu (troligtvis stressrelaterat) så glömde jag helt bort att gå i onsdags och får då gå idag istället. På onsdag är sen sista gången innan jul, och troligtvis så fortsätter jag inte i vår. Inte för att jag inte vill utan mer för att jag tyvärr inte tror att mina fogar kommer gå med på det.

 

Annars? jo morgnarna är fortfarnade besvärliga. Idag lite mer eftersom jag såg på Downton Abbey igår och därmed kom isäng lite senare. Mindre sömn = mer illamående. Börjar se vad som utlöser de värsta dagarna och det är för lite sömn och slarv med mat. Börjar fasa lite inför julen då vi ska till mina föräldrar som inte har samma regelbundna mat och sov klocka som jag, speciellt inte vid högtider.

 

Nej, nu måste jag bege mig till yogan. Alltför många pauser under skrivandet av det här blogginlägget har gjort att det dragit ut på tiden och nu MÅSTE jag bege mig om jag ska hinna. Så hejdå hej!