En koffeinists bekännelser

Jag har börjat fyndera på om jag eventuellt är för envis för mitt eget bästa. Igår var det julmarknad i grannorten, och eftersom vi har lyckats ha flytt eller jobb på alla andra julmarknader så bestämde vi oss för att åka dit en stund. Att vi dessutom skulle träffa en vän från en annan stad och att vännen som bor i grannstaden kommit hem efter sin viktoperation gjorde det ju bara ännu trevligare. Men innan vi åkte skulle jag försöka få tag på styrolitkulor.

Jag har ju insett att jag behöver en betydligt mycket bättre kudde för att kunna sova på nätterna, och efter lite googlande bestämde jag mig för att försöka sy en amningskudde i relativt enkel modell, mönster och beskrivning hittade jag på nätet. Så med ett lakan från second hand (hade inget hemma jag kunde använda) bestämde jag mig för att styrolitkulor verkar vara lämplig fyllning. Hobbybutiken här i stan hade inget hemma och visste inte när jag kunde få hem det så jag bestämde mig för att ringa till Panduro i stora staden 4 mil bort. Där hae de en förpackning i rätt storlek hemma, och jag fick lägga undan den till måndag kväll! Ibland ska man ha tur.

 

Så vi for iväg på marknad. Jag köpte mig en honungsburk, maken köpte lite korv till sig (han skulle nog kunna äta rökt korv till allt om han fick) och så hittade vi lite rolig choklad som vi tror svärfar skulle uppskatta. Men så småningom började det kännas för mycket, så efter ungefär en timmes tittande kände jag att jag fick ge upp, jag kunde nog inte stå/gå mer. Vi sa hej då till vännen vi gick på marknad med och åkte istället för att säga hej till den nyopererade vännen. Var så himla kul att se henne, hon var pigg och glad och lycklig över att få äta mat igen. Hon fick ju bara äta flytande, typ bantningsshakes, i fyra veckor före operationen och firade nu att få tugga igen, även om det inte är några större portioner hon får i sig. Vi fick lite varm choklad för att få upp värmen igen och sedan bar det av hemåt. Efter lite lunch jag vi oss på några av våra uppgifter. Maken strök och hängde upp gardiner och jag ritade upp och klippte ut tygdelarna till kudden. Inte så himla smart upptäckte jag, för fy sjutton vad ont det gjorde efter en stund. Tog beslutet att själva syendet får ske en annan dag, min lilla rygg (ja, jag vet ju nu att det är fogarna, men det tänker jag försöka ignorera lite) ville inte göra mer. Istället satte jag mig i soffan och berömde makens gardinuppsättande och jublade när även adventsljusstakar kom upp i fönstren. Den lyckan var stor ska jag säga, efter att ha levt i kaos en hel vecka utan så mycket som en gardin eller ljusstake i närheten. På något sätt känns julen lite närmare nu, även om vi har följt julkalendern så är det något särskilt med adventsstakar i fönstren.

 

Idag har jag ännu inte tagit mig ur sängen. Först sov jag ända till klockan åtta, och sen kom maken med frukost på sängen till mig (han har lärt sig att det är bästa sättet för mig att få behålla den) och nu har jag läst ikapp bloggar och annat som hänt i världen. Att jag borde plugga ignorerar jag nog en stund till, jag ska ju bara försöka få koll på Kinas historia, göra en presentation av den nyhet jag analyserat och helst få ordentlig koll på randvinkelsatsen (eller så är det något helt annat den heter, jag vet ju inte) inför morgondagens muntliga nationella matteprov. Men dagen har ju bara precis börjat så jag har nog tid på mig. Känner lite av att jag var för aktiv igår och har insett att stödstrumpor nog borde stå högst upp på inköpslistan. I den här takten så är ju mina csn-pengar slut innan jag ens hunnit köpa en enda julklapp. Inte särskilt roligt, men samtidigt får jag väl tigga av maken, det är ju ändå hans bebis också, och utan den hade jag nog varit betydligt billigare i drift...