En koffeinists bekännelser

Var ju hos sjukgymnasten igår och fick beskedet att det är fogarna som redan bråkar. Ingen höjdare att få det beskedet redan nu. Inte heller att veta att det är mina överrörliga leder i kombination med den reumatiska sjukdom jag har som ställer till det. Att veta att en sjukdom som i mitt tidiga stadie inte bara är näst intill obehandlingsbar utan även halvtomöjlig att sätta en säker diagnos på eftersom den inte visar sig på provsvaren ska ställa till det för mig redan nu känns inget vidare. Att dessutom veta att mitt invanda rörelsemönster sedan 30 år måste ändras på kort tid för att eventuellt stoppa upp försämringstakten något är inte något jag tar lättvindigt på. Nej, nu gäller det att tänka på hur jag sitter, står och går och försöka att gå mindre. Inte så lätt för en person utan körkort i en stad utan bussar.

 

Foglossning. Låter ganska jätteobehagligt det ordet. Att dessutom veta att det är det som gör så förbenat ont är inte heller en hit. Känner lite att maken snart får ta över jobbet som graviditeten tydligen innebär, för jag börjar tröttna lite. Inte nog med att jag inte kan dricka kaffe (det heliga livselixiret!) eller äta vad och när jag vill, nu ska jag inte heller kunna röra mig fritt. Med tanke på att maken arbetar hela dagarna så kommer jag känna mig väldigt isolerad de närmaste månaderna om det ska fortsätta så här. Jag får väl hoppas att foglossningsbältet som jag har beställt och väntar på ska göra saken bättre. Dessutom ska jag ju tillbaks till sjukgymnasten på torsdag, och med tanke på hur mycket bättre jag har känt mig idag så kanske den där TENS-behandlingen har effekt. Även om Trollet reagerade när jag fick den. Blev lite spännande när det kittlades både i ryggen och magen samtidigt en liten stund.

 

Nu ska jag strax iväg till frissan, något jag bara älskar. Höjden av lyx för mig är att bli klippt, få håret tvättat och borstat. När jag blir miljonär ska jag unna mig att gå till frissan bara för att få håret tvättat tror jag.