En koffeinists bekännelser

Ni vet det där med att tänka först och tala sedan? Det är jag inte alltid så bra på. Häromdagen diskuterades kåldolmar å en av mina lektioner och en tjej i klassen rynkade på näsan och sa usch. Sedan diskuterade vi att de kom söderifrån och att de där görs på vinblad istället för kål och samma tjej säger att det låter betydligt godare.

"Jag: Jaha så det är kålen du har problem med, inte själva dolmen!"

Kommer på vad jag sagt ungefär samtidigt som den andra tjejen och vår lärare. Dör lite, rodnar och skrattgråter. Resten av klassen som har annat ursprung förstår inte det roliga utan tittar bara på oss.

 

Och nu har jag funderat. Anledningen till att de inte förstod, var det för att de inte hade svenskt ursprung eller västkustskt?. För jag är ju uppvuxen där, klasskompisen likaså och läraren skaffade sig sin utbildning i Göteborg. Så anledningen till att de inte visste vad en dolme är kanske rent är geografisk istället för kulturell? Och borde vi ha talat om det för dem eller räcker deet med att de såg vår reaktion?

 

Och så tänker jag lite, dolme. Svenska eller dialekt? Hjälp?