En koffeinists bekännelser

Det är tre känslor som idag präglar min tillvaro idag. Den första är en gigantisk ångest som kommer sig ur flera faktorer, men delvis för att jag vaknade med värsta mardrömmen i morse. Idag har vi ju nämligen tid för rutinultraljudet och jag drömde att Trollet var helt missbildad och det fanns bara en sak att göra, avbryta graviditeten. Så nu är jag livrädd för att det verkligen ska vara något fel på Trollet och ser inte det minsta fram emot att gå på ultraljudet, något som det känns att jag borde se fram emot.

Paniken kommer sig av att jag tydligen inte kan läsa. Ser en artikel om att ICA återkallar lax pga fynd av listeriabakterier. Listeria, alla gravidas stora fiende. Och jag som åt lax häromdagen. Men det var ju mannen som handlade så jag vet ju inte vilket märke det var! Läser en gång till och ser det lilla ord som spräckte panikbubblan och tillät mig andas. Kallrökt. Det har jag inte ätit. Kallrökt lax står med stora bokstäver på min inte-lista. 

 

Glädjen då? undrar du säkert nu. Jo, den består av en så enkel sak som att idag låg det både ett fogbälte och stödstrumpor innanför dörren när jag kom hem. Äntligen! Säger jag nu och tar direkt på mig bältet för att kunna röra mig igen. När jag skulle gå hem från skolan idag kom jag bara halvvägs innan jag fick ringa maken. Jag kunde inte ta ett steg till, det gjorde så ont att jag trodde hela benet skulle försvinna under mig. Men nu, med fogbälte kanske jag kan ta några fler steg innan jag bryter ihop. Hoppas gör jag i varje fall, även om jag inte har planer på att testa det idag. Idag har jag nog gått ungefär lite mer än jag borde, och nu får promenerandet vänta tills imorgon.

 

Strax iväg för ultraljud. Om allt går som det ska så hör jag väl av mig med glädjeberättelse, annars blir det nog lite tråkigare toner. Själv försöker jag hoppas på det första.

 

Och ja, jag har alltid haft livliga drömmar. De har alltid påverkat mig och tyvärr har de ibland visat sig slå in. Jag tänker att nattens dröm inte ska göra det, men innan ultraljudet är gjort så är jag inte säker. OCh man får gnälla på sin egen blogg.