Finfika
Idag var vi iväg och fikade hos finmänniskor som även de vet hur förbaskat jobbigt det är att inte lyckas få barn. Iofs beror det på att tjejen har ett medicinskt tillstånd och hon har därför varit medveten om att hon troligtvis inte kunde bli biologisk förälder väldigt länge. De har dessutom kommit mycket längre i sin utredning och har fått klartecken över hur deras resa framåt kommer arta sig.
På ett sätt är jag lite avundsjuk. Dels för att de vet vad som är problemet, vad som kan göras åt det och har en tidsplan. Vi har ju ingen aning om vad som inte stämmer. Det enda vi vet är att jag tidigare har kunnat bli gravid, och att vi fick ett misstänkt tidigt missfall förra året.Varför vi inte blir gravida igen eller varför missfallet skedde har vi ju ingen aning om. Och att det tidiga missfallet inte är bekräftat beror på att det kom för tidigt för att kunna ge utslag på hemgraviditetstester, men att mitt illamående troligtvis inte hade andra orsaker eftersom det avtog i samband med att blödningen tilltog.
Så just nu sitter vi i sitsen där vi inte vet något överhuvudtaget. Om en vecka är det dags att börja kissa på de fina ägglossningsstickorna igen för att försöka tajma in vårt äktenskapliga umgänge.
Höjden av glädje skulle ju vara att kunna ringa till mottagningen och säga att vi trots allt inte behöver deras hjälp. Det skulle vara trevligt...
Kommentarer
Trackback
