Bebissjuka slog till igen
Idag har vi varit på födelsedagsbrunch hos en jättego tioåring med familj. Grabben hade själv beställt att han istället för vanligt kalas ville bjuda på brunch, och det tycker jag var en jättetrevlig idé. Men dum som jag är så tänker jag ju inte på att grabbarna har en kusin som bara är ett par månader, och förbereder mig därför inte på att möta en bebis.
Så när vi kommer hem till födesledagsbarnet, kliver in genom dörren och möts av värdinnan med syskonbarnet i famnen känner jag instinktivt för två saker. Det ena är att vända och gå igen, och den andra att storlipa. Inte särskiolt godtagbart någon av dem, så jag får försöka bita ihop, stålsätta mig och bit för bit försöka kolla på barnet och vänja mig vid att det är en liten bebis närvarande på sagda kalas.
Känns som att jag snart inte orkar hålla på att springa på bebisar och gravidmagar överallt utan kommer isolera mig och bli en total enstöring. Bra plan. Eller inte.
Jäkla förbaskade biologiska klocka som ska ticka så förbannat högt!
Kommentarer
Trackback
